Slits av tusen tankar och idéer. Framtiden är det som stör mig mest, kanske för att det är den jag vet minst om. Försöker hela tiden ge den någon form utav struktur men den raseras varje gång av saker som redan har hänt. Har magknip och sitter fast i en bil jag låtsas är ett flygplan. Svävar tusen meter över marken inte långt ifrån det som är stjärnor. Blundar och besöker hela världen på fem sekunder. Det kniper till och jag rycker till, tillbaka till det jag valt att kalla verklighet. Tillbaka i den där bilen som störtar fram på någon motorväg igenom Tyskland. En väg jag någon gång tidigare dragit över fast i en annan bil. En annan resa och den som i en annan planet. Som en film i mitt eget universum som spelas om och om igen. Vill ut, ut härifrån vakna upp någon annanstans och vara ren som i ny. Kyssa all skit adjö. Typ!